onsdag 6 november 2013

Den där känslan i natten

Där är den igen. Den där känslan i magen som bara gnager sig djupare och djupare in i kroppen - ända in till själen. Skapar ett illamående och otrygghet 

Usch, försvinn! Allt är bra!!
Det finns inget att oroa sig för. 

Och varför är den där känslan så mycket större och starkare bara för att det är mörkt ute och visarna på den analoga klockan visar att det inte är mycket kvar av denna dagen?

Försvinn! Allt är bra!!
Det finns inget att oroa dig för. 

Det är ju inte min mage som är i olag och får mig att ränna på toa varje kvart. Det är ju inte min kropp som ömsom håller på att brinna upp och ömsom skakar i frossa. 
Det är inte mitt huvud som värker och det är inte jag som är yr och mår  konstigt. 
Ändå är det jag som har den där gnagande känslan. Varför?

Usch försvinn! Allt är bra!!
Det finns inget att oroa sig för. 

Mina ben och armar skakar. Huvudet värker. Hjärtat slår snabbt - och hårt. Jag känner att bekymmersrynkan i pannan syns tydligt. Öronen är på helspänn för att inte missa det minsta lilla annorlunda ljud. Brukar värmepannan låta så? Vad var det som knäppte till i trappan? Ropade något av barnen? Gråter hon? Är hon uppe och går i rummet? Mår hon dåligt? Knackade det på ytterdörren? Vad är klockan egentligen? Vem kommer så här dags? Var det kanske bara vinden? 

Försvinn! Allt är bra!!
Det finns inget att oroa sig för. 

Jag somnar tillslut. Sover oroligt och vaknar av alla ljud under natten. 
Äntligen kommer morgonen och känslan försvinner. 

Allt är ju bra!!
Varför oroa mig?